Idag har jag sagt hejdå till Mormor och Morfar, Tessan, Moa och Anita. Och Moette och Lisa på telefon. Och Anna och Farmor och Farfar. Man inser verkligen hur många underbara vänner man har när man säger hejdå till allihopa. Förresten är det kul att både mitt hejdå till Anita och Moa slutade med skrattanfall. Det känns ändå himla bra. Skratta och gråta innebär ungefär samma sak för mig just nu känner jag också. Men väskan står i hallen och allt är klart. Imorgon klockan halv elva så åker jag.

Kommentera inlägget (0)